Lottos otroliga historia
"Mamma, jag vill börja rida!!". Förvånat tittade Eva på sin snart 7-åriga dotter. Vad kom nu detta från? Kanske hade Pernilla ridit på bondens dag möjligen men tanken kom att hon skulle börja rida bara "dök up" utan förvarning. Evas tankar gick till hennes svarta sammetshjälm som fortfarande låg i en påse längst i garderoben (hon hade inte ridit på 24 år).
Eva anmälde Pernilla till ridskolan och hon gick otåligt och väntade. När det efterlängtade samtalet kom så visade det sig att nybörjarlektionerna låg på Evas arbetstider. Dan lovade, trots rejälhästfobi, att han visst skulle köra Pernilla dit och leda hästen åt henne. Vad han inte anade att lillebror, 6 år, också började rida och även Eva började. Och är man tre dagar i lektionsstallet och kan man väl lika väl köpa häst?
På rekomendation av ridskoleläraren befann Eva och Dan sig hos en hästhandlare på Hallandsåsen. Inne i en mörk lada stod en ganska ledsen tjej i en delad box med en skäckhingst, som hon surade mot. Eva ställde sig en bit ifrån medan Dan började gå mot boxen. Hon blev utsläppt och gick direkt fram till Dan, hon luktade in honom och började slicka in honom i nacken. "Du är min, ta mig härifrån!" Eva tog ut henne på gården och gick en sväng med henne. Lottos ögon var röda, hon var overkad och hennes mattsvarta päls var full av gul avföring. Dan gjorde klart att han var tillräckligt intresserad för att komma tillbaka om en vecka, men han ville inte se henne i detta skicket.
När de kom tillbaka för att provrida var hon ren, verkad och sken av pälsmedel. De beslöt att ta med henne hem på prov i 14 dagar; men efter en vecka hade Dan bestämt sig. Snöflinga som hon då hette, (Snowfall på veterinärbesiktningen), hade fått nytt hem. När vi betalade henne avslöjade han att hon kanske inte var en renrasig knabstrupper, i vilket fall som helst fanns inga papper på hästen. Amatörerna hade köpt häst... På köpet ett ledarsto som stod och surade mot grannen, ett halvblodssto som stod och illstirrade. Hon slängde sig undan när vi kom in i boxen till henne(slagen!). Så fort hon kom in i manegen lade hon ner verksamheten, hon kunde möjligen gå långsamt fram i skritt. Något var väldigt mycket fel! Vi visste ju att vi kunde få henne utbytt mot något annat, men frågorna fanns ju där, varför betedde hon sig så?
Eva läste hästpsykologi samtidigt som hon tjatade på hästhandlaren att ge henne Lottos bakgrund, efter fyra månader fick hon ett nummer till en hästhandlare i Danmark (som snabbt gav Dan ett nytt nummer till en annan hästhandlare). Efter brevväxling med kort fick vi till slut ett vaccinationintyg på Dildahlsgårds Lotto. Namnet på förra ägaren stod i vaccinationsintyget och via djurkliniken fick vi hennes nummer.
Eva anmälde Pernilla till ridskolan och hon gick otåligt och väntade. När det efterlängtade samtalet kom så visade det sig att nybörjarlektionerna låg på Evas arbetstider. Dan lovade, trots rejälhästfobi, att han visst skulle köra Pernilla dit och leda hästen åt henne. Vad han inte anade att lillebror, 6 år, också började rida och även Eva började. Och är man tre dagar i lektionsstallet och kan man väl lika väl köpa häst?
På rekomendation av ridskoleläraren befann Eva och Dan sig hos en hästhandlare på Hallandsåsen. Inne i en mörk lada stod en ganska ledsen tjej i en delad box med en skäckhingst, som hon surade mot. Eva ställde sig en bit ifrån medan Dan började gå mot boxen. Hon blev utsläppt och gick direkt fram till Dan, hon luktade in honom och började slicka in honom i nacken. "Du är min, ta mig härifrån!" Eva tog ut henne på gården och gick en sväng med henne. Lottos ögon var röda, hon var overkad och hennes mattsvarta päls var full av gul avföring. Dan gjorde klart att han var tillräckligt intresserad för att komma tillbaka om en vecka, men han ville inte se henne i detta skicket.
När de kom tillbaka för att provrida var hon ren, verkad och sken av pälsmedel. De beslöt att ta med henne hem på prov i 14 dagar; men efter en vecka hade Dan bestämt sig. Snöflinga som hon då hette, (Snowfall på veterinärbesiktningen), hade fått nytt hem. När vi betalade henne avslöjade han att hon kanske inte var en renrasig knabstrupper, i vilket fall som helst fanns inga papper på hästen. Amatörerna hade köpt häst... På köpet ett ledarsto som stod och surade mot grannen, ett halvblodssto som stod och illstirrade. Hon slängde sig undan när vi kom in i boxen till henne(slagen!). Så fort hon kom in i manegen lade hon ner verksamheten, hon kunde möjligen gå långsamt fram i skritt. Något var väldigt mycket fel! Vi visste ju att vi kunde få henne utbytt mot något annat, men frågorna fanns ju där, varför betedde hon sig så?
Eva läste hästpsykologi samtidigt som hon tjatade på hästhandlaren att ge henne Lottos bakgrund, efter fyra månader fick hon ett nummer till en hästhandlare i Danmark (som snabbt gav Dan ett nytt nummer till en annan hästhandlare). Efter brevväxling med kort fick vi till slut ett vaccinationintyg på Dildahlsgårds Lotto. Namnet på förra ägaren stod i vaccinationsintyget och via djurkliniken fick vi hennes nummer.
Det visade sig att hon varit på tio ställen på tre månader.Detta var inte meningen då hon var såld som avelsto men hade blivit såld vidare. Eva fick reda på att hon hade fått två föl, då två och fyra år gamla. Hon kunde inte fått reda på vad hon presterat , det var inte ägaren som ridit henne, men hon hade en god dressyrutbildning och kunde hoppa högt om hon ville. Tyvärr pratade Eva inte så bra danska och fick dålig kontakt med förre ägaren och fick inte reda mer än så här via henne.
I detta läge fick Eva kontakt med Claes Engström, han skulle till Danska knabstrupperföreningens årsmöte ett par dagar senare så hon skickade ett par kort och ett brev om vad hon visste om Lotto till honom. Claes fick reda på att hon var uppfödd av Gitte Möller. Det visade sig vara en renrasig knabstrupper efter Tyfon och Gittes jaktsto Isabella.